När du ler, ler jag. Du vet inte ens att jag finns, du vet inte vem jag är och jag vet allt om dig. Jag vet ditt favorit godis, låten som spelades under din första kyss, skostorlek, din familj, att du vill gifta dig på Alla hjärtans dag. Sån där fakta som jag egentligen inte borde veta. Jag hade en period då jag var så besatt av dig att jag GRÄT men nu är allt annorlunda. Ja, jag lyssnar på din musik, bloggar om dig och pratar mycket om dig men jag kan ärligt talat säga att jag är långt ifrån de fanet jag var förut som jag är nu. Nu är jag bokstavligt KÄR i dig , mer än vad jag var förut men den jag var förut var bara FÖR mycket. Tro mig, om du kände de gamla fanet skulle du seriöst bli rädd. Jag klarade inte av att lyssna på din musik för varje gång jag hörde din röst så blev jag rörd, varje gång jag såg ett "one less lonely girl" klipp så grät jag för att jag verkligen VILLE att de skulle vara jag. Mina vänner säger att jag inte bara är ett fan utan jag är verkligen annorlunda fan och de kan jag själv medge. Jag vet att många av er där ute också är speciella fan och vår kärlek till dig finns de inga ord för. När du sa att kärleken mellan dig och dina fans inte är ÄKTA kärlek så blev jag lite pissed. Men sen när du berättade att media bara kommit ut med de fel och du menade egentligen att kärleken mellan dina fans o dig är speciell men de är inte äkta kärlek för vi känner som sagt inte dig. Så de var en lättnad. Nu ska jag gå lägga mig och hoppas fortfarande varje dag och kommer att fortsätta såklart att hoppas få träffa dig, because one day it will happen and I can promise you that!