Nu ska jag berätta hela storyn kortfattat om hur jag träffade One Direction.

I tisdags var jag och mina kompisar och letade efter dem. Jag och ena tjejen letade i sammanlagt på två dagar 
i hela 17 timmar. Vi cyklade, blev nästan överkörda, fastagna av polisen m.m. men det var så värt det!
Vi ringde till en studio som heter Cosmos som vi hade väntat utanför i 5 timmar i  tisdags och frågade om 1D
var där. Då vart han lite osäker först men sen sa han: Ja, dem är här nu!

Vi åkte fort dit och satt utanför i kanske 1-2 timmar och pratade lite med en kille och vi frågade lite saker.
Jag frågade bland annat: Hur långt bort från mig är dem just nu? Då svarade han: Kanske runt 30 meter?

Vi fick panik och sen väntade vi ännu ett litet tag och då kommer en kille och frågar: Har ni hälsat på killarna?
Vi kollar på varandra och får lite panik och svarar såklart nej, det var ju därför vi väntade där utanför? Då bad 
han oss att vänta lite och sen när det gått ett litet litet tag kollar jag in i fönstret (det var spegel fönster så att
dem där innanför kan se ut men vi kan inte se in om vi inte sitter riktigt nära) Då när jag kollar in ser jag hur 
Harry och Liam är påväg ut.

Jag sa till Sara: Harry och Liam är påväg ut.. och jag fick panik, likaså hon. Sen öppnas porten och ut kommer 
dem: Hello guys! och kramar oss. Vi kan inte reagera annat än att säga: OMG OMG OMG!

Jag säger till Liam att det här är så overkligt att se dem på riktigt och då började han skratta, likaså Harry.
Det var bara jag och Sara som var där så vi umgicks som sagt lite med dem och dem började fråga oss saker
som: Hur vet ni vilka vi är? Hur fick ni reda om oss? Vad finns det för roligt att göra i Sverige? sen frågade vi
dem rätt många saker som: Kan ni inte spela in pokemon song? När kommer det nya albumet ut? Hur går det
med det nya albumet? m.m.

Vi tog ju bild med dem, så både Harry och Liam har hållt i min mobil (haha jag fick hjälpa Liam att ta kort på Sara och Harry för att han inte förstod sig på mobilen) Sen lärde jag dem att säga Hej. Dem vart jätte glada och började säga: Hej hej hej! i konstig dialekt och sen gjorde dem en high-five för att dem kunde säga det rätt. Sen frågade vi var dem andra killarna är å då sa dem att dem skulle komma runt 3-4 tiden så vi satt kvar. Vi bad dem att twittra oss och Liam twittrade mig (det är  jag som är TrueSweBelieber). Innan dem går in ger dom oss en varsin stor kram (ovanligt lång) och båda säger: See you later! och det här var då runt halv tre. Då satt vi
kvar och klockan hann bli runt tjugo över fyra och det började regna.

Då kommer en taxi som stannar utanför och jag ser hur Louis sitter där inne i taxin och kollar ut. Jag och Sara 
reser oss upp och börjar gå mot dem när Niall, Louis och Zayn har klivit ur bilen och då säger vi: Hello! Dem börjar kolla underligt på oss och vi förstår inte varför sen klämmer Louis fram: Hur vet ni vilka vi är?

Dem vart alltså jätte förvånade över att ha svenska fans och vi frågade även om vi var dem första fansen dem
träffat och det var vi! Dem frågar oss lite saker om hur vi visste vilka dem var å så. Sen tog vi bild med dem 
och Niall ville sen ta bild med oss på hans Iphone så deras vakt Paul fick ta kort på oss som senare ska komma
upp på deras hemsida. Medans vi tog dem här bilderna stod då Harry och Liam i porten och pratade lite.

När vi väl gått därifrån och killarna gått in i studion, gud vad vi dampade! Vi var så jävla glada och jag har 
fortfarande den lyckliga o glada klumpen i magen. Jag saknar dem verkligen. Det som var bra var att dem 
behandlade oss inte som fans, utan dem behandlade oss som vanliga människor som dem ville lära känna?

Det jag tror är att dem aldrig kunnat vara i en så pass lugn miljö med bara TVÅ fans, dessutom dem två första
i Sverige som dem träffar på. Jag kunde skämma ut mig utan att liksom skämmas? Vet ni vad jag gjorde?
Jag lufttrummade och sjöng Pokemon för dem och det lät förjävligt och det kändes inte alls konstigt att göra 
det inför dem, det kändes as bra. Jag menar, ifall det skulle vara Justin så skulle jag nog inte ens kunna 
reagera för att ens kunna göra några sånna rörelser så det var skönt att man bara kunde vara sig själv å så.

Aja, det här var min One Direction Experience :)